new friend!
Hej! Jag hittade din blogg och kände att jag ville lämna en liten kommentar.
Jag är själv i din sits, min pojkvän var otrogen för 1,5 år sedan och jag förlät honom. Det var "tyvärr" ingen engångshändelse som i ditt fall utan det upprepades (med samma tjej). Då var jag panikslagen över att kanske förlora honom till henne och kunde inte tänka mig ett liv utan honom. Nu känner jag mig helt och hållet trygg med honom men känner istället hur kärleken skadats. Han har krympt så i mina ögon.
Tankar om att göra slut kommer då och då men jag kommer alltid fram till att jag vill stanna. Men sedan går det ett tag och tankarna dyker upp igen... Ibland önskar jag att han kunde vara otrogen igen bara så att jag slipper gå omkring och vela så här. Knasigt.
Hr du liknande problem, att det liksom finns en bitterhet kvar som förstör?
jodå det är klart att jag känner så ibland, tilliten är ju ganska sabbad..
& ibland är de tju så att man bara väntar på att han ska göra slut eller förstöra så att man slipper välja!
men jag anser i mitt fel iallafall att varje människa kan fela, och speciellt en gång när man är så full att man inte vet vem man är!
tror aldrig någonsin han skulle göra om det !
